När det blev dags för första ultraljudet kom det fler och fler tankar kring att jag faktiskt är gravid. Det finns ett liv i min mage som alltmer kommer att växa och bli starkare. 

Med stor förvätan satt jag och min man och väntade på att det skulle bli vår tur hos barnmorkan. Vi gick in och jag fick lägga mig på en säng och lufta upp linnet. Sedan drogs en skärm framför mig och ultraljudet startade. 

Det kändes som en evighet innan de fann det lilla livet stående rätt upp i magen och såg ut, ja kanske inte som en bebis, utan snarare en alien, men ändå helt fantastisk och vacker. Vi vill inte ha reda på om det skulle bli en flicka eller pojke, utifall hon mot all förmodan skulle se det såhär tidigt. 

Beräknade förlossningsdatum blev på påskafton. Sista mars, den 31 2018 skulle det lilla livet titta ut, om det nu inte bestämmer sig för att komma tidigare.

När vi berättade för nära och kära att bebin mår bra och ser precis ut som den ska så började tankarna gå åt att bebin säkerligen skulle titta ut den 1 april. Några tippade på tidiagre och en del på ganska mycket tidigare, då jag själv är född en månad tidigt.

Lyckan var total när allt såg bra ut på ultraljudet! Nu var det bara att se fram emot nästa ultraljud i v. 18.

Fortsättning följer...